Du är mitt lilla lyckopiller, fast det vet du nog inte om. Vissa dagar blir jag glad i hela kroppen bara över att få prata en stund med dig. Jag saknar dig så-å-å, fast vissa dagar önskar jag mest att vi aldrig hade träffats. För du har vänt upp och ner på mitt liv som ingen annan. Och du har gjort mig beroende - av dig. En ny sida av mig har vuxit fram. Jag är inte längre den oberoende och självständiga människan jag en gång var. Men du är värd det. För tillfället tar jag det onda med det goda och lever för dom små stunderna jag får med dig.

<3 till alla fina människor i världen som förgyller min vardag, jag är oändligt tacksam!

Är ju alltid lite speciellt såklart.

Ser fram emot att börja blogga här, kan nog bli kul.

Först och främst skulle jag vilja berätta att den här bloggen är anonym och vilja ge en liten förklaring till det: Jag har haft andra bloggar, men alltid tappat sugen efter ett tag. Visst kan det vara kul att skriva om vardagliga saker: mode fester m.m Men just nu känner jag ett behov över att få skriva av mig. Jag har så mycket tankar och känslor som inte får plats i mig. Så mycket som händer i mitt liv och så många saker jag behöver reflektera över. Att skriva om allt hjälper mig att få självdistans. Se på det hela utifrån och därmed komma fram till nya lösningar eller insikter.

Kort och gott :)

Jag har en släng av manodepressivitet och kan därför redan nu förvarna om att vissa inlägg kommer vara ganska mörka och djupa, medan andra kan vara sprudlande fyllda av ren och skär lycka.

"For better or for worse"

Nog förklarat, ni får ha en bra kväll/natt - Sov Gott! :)