Visst är det lustigt att vi människor gör samma misstag om och om igen. Varför gör man det? För att det är en välkänd stig att vandra? Läste en artikel om kvinnomisshandel och hur spåret oftast upprepar sig. Även om dom lyckas ta sig ur sitt ena förhållande, letar dom sig omedvetet tillbaka till samma situation igen även om det är med en annan kille.

Ur askan i elden.

Om man nu redan har insett att man omedvetet dras till en viss typ av människor, hade det då inte varit lätt att helt enkelt välja en helt annan typ av person.

Jag har försökt det några gånger. Personer som är snälla, roliga, charmiga, ser bra ut och som gillar en för den man är. Men i längden fungerar det inte. Om inte hjärtat finns med lever man i en lögn och sårar inte bara sig själv, utan även andra på kuppen.

Jag har inte gett upp. Jag har gått i samma fälla i snart två år. Jag kan inte definitivt säga att det är slut med det men jag ska försöka ändra mina vanor.

D

et är min tro att man kan hitta någon som man gillar och som gillar en tillbaka precis lika mycket. Vägen är lång och obekväm. Den svänger höger och vänster, har uppför och nerförsbackar. Det är inte alltid man ser målet. Men ibland är inte målet det viktigaste, utan det är att ha kul under tiden. Att streta på i uppförsbackarna och njuta av den kittlande känslan när det går nerför. Jag måste jobba på att lära mig att jag inte kan se hur allting kommer bli. Oväntade saker händer. Men om jag tittar tillbaka så ser jag glädje och sorg tätt ihop. Och jag ser lika mycket av båda. Ibland gör man sig själv blind. Det är att göra sig själv en otjänst. Jag har fått ögon att se med, det är dags att använda dem.

Jag har en vän därute som i princip har sagt upp kontakten med mig helt. Men just i denna stund önskar jag att jag kunde åka hem till henne och berätta hur tacksam jag är över att hon finns till och hur mycket jag älskar henne.

Nu kan jag inte det, så det får helt enkelt bli såhär istället:

Jag älskar dig <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kan inte fatta att det hände Det är en såndär grej som man har mardrömmar om och sen händer dom i verkligheten. Jag blev helt paralyserad och visste inte vad jag skulle ta mig till, så jag bara satt där och såg på er. Såg på hur du skra...

Nu har förra helgens "aktiviteter" hunnit ifatt mig. Jag har lyckats smälta lite av det som hände. I början var jag ju så himla cool och skrattade till och med åt dig. Jag kände ingenting. Jo jag kände mig faktiskt lite överlägsen. För första gången ...

Någonting är fel. Helt fel. Jag önskar jag visste vad. Jag hatar när folk säger upp kontakten med mig utan anledning. Det hade varit helt ok om jag hade gjort något fel, eller vi bråkat om något, men ingenting har hänt. Från den ena dagen till den an...

Det är så svårt att vara stark men jag ska klara det. För första gången i mitt liv har jag bestämt mig för att kämpa för mig själv. Ingen annan kommer göra det åt mig det är bara jag som kan ta tag i det här. För första gången i mitt liv ...

Önskar att du fanns här vid min sida med din hand i min och talade om för mig att jag var den enda   Jag är så osäker på dig vet inte vad du tycker eller tänker   Allting jag gör, allting som händer ingenting förändras Om och om ige...