Nu har förra helgens "aktiviteter" hunnit ifatt mig. Jag har lyckats smälta lite av det som hände. I början var jag ju så himla cool och skrattade till och med åt dig. Jag kände ingenting. Jo jag kände mig faktiskt lite överlägsen. För första gången betydde det ingenting för mig, men det gjorde det för dig. Men som sagt, idag märkte jag att ingenting egentligen har förändrats. Jag är samma vanliga, svaga idiot som låter mig svepas iväg av dig IGEN. Jag svor ju att det aldrig skulle hända igen. Hur kunde jag ha så fel? Så nu finns du i mina tankar igen, och för det HATAR jag dig.

Varför kan inget bara vara enkelt?